Almegas hån mot alla oss som arbetar på tunnelbanan och andra järnvägsbolag


Glöm inte att rösta på vår opinionsundersökning angående Almegas yrkanden

Förslag på avtalsdumpning inför avtalsrörelsen

Almega (som MTR ingår i) fortsätter sin offensiv mot våra arbetsvillkor. Inför avtalsrörelsen lägger man fram förslag om att:

  • Maximala arbetstiden ska höjas från 9 till 10 timmar
  • Arbetsperioden ska kunna förlängas från  10 till 13 timmar. Det innebär samma sak som delade turer.
  • Almega anser att vi ska anpassa oss till den nya verkligheten och jobba tre helger av fem
  • Rätten till fyra veckors sommarsemester tas bort. I Almegas värld räcker det med tre veckor för oss järnvägsanställda.
  • Begränsningen av nattarbete tas bort ur avtalet.

Att Almega skulle få igenom något av detta känns helt orealistiskt men det visar på en föraktfull syn på oss anställda. Så här säger Beata Hammarskiöld  (f d HR chef på Veolia, som er som kommer ihåg henne), Almegas förhandlare inom Spårtrafik.

Beataalmega

”Det viktiga är ju att man får en återhämtning och inte arbetar för många dagar i sträck. Men ledigheten kan lika gärna ligga på till exempel söndag måndag, men avtalet är så fixerat vid veckoslutet.”

Hur detta, kombinerat med övriga avtalskrav, skulle gå ihop med ett vanligt familjeliv och umgänge med vänner sägs inget om. Det är väl uppenbart för de allra flesta tänkande människor att många anställda skulle slåss ut efter några år på Almegas villkor. Kanske är det ointressant för Beata Hammarskiöld och övriga i Almegas förhandlingsdelegation?  Eller är det just så man ser på sin personal?

Vi självklart på SEKO Tunnelbanan anser att det enda svaret som biter på Almega om de fortsätter med detta är en strejk!

strejk

8 mars – Internationella Kvinnodagen!


Länge leva den 8 mars – Internationella Kvninnodagen!

Demonstration den 8 mars 2016

SAMLING: Vi samlas vid Norra Latin 17:30 (Närmaste tunnelbana Hötorget) och tågar till Raoul Wallenbergs torg.

Kvinnodagen

Tankar på en internationell kvinnodag uppkom i början av 1900-talet. Den 28 februari 1909 förklarade det Amerikanska socialistpartiet att man skulle fira en nationell kvinnodag. Det blev den första nationella kvinnodagen och man fortsatte att fira kvinnodagen sista söndagen i februari tills 1913.

1910 anordnade Andra internationalen den första internationella kvinnokonferensen i Folkets hus (den byggnad som sedermera blivit känd som Ungdomshuset) i Köpenhamn. På detta möte föreslogs en internationell kvinnodag för att hedra kvinnorörelsen och för att främja kampen för kvinnors rösträtt – detta skedde på ett initiativ av den kända kommunisten Clara Zetkin –, men inget fast datum bestämdes.

År 1911 firades kvinnodagen den 19 mars i fyra länder: Danmark, Schweiz, Tyskland och Österrike, vilket samlade över en miljon människor. Kvinnorna krävde bland annat rösträtt, rätt att kunna tillträda offentliga ämbeten och bättre arbetsrättigheter. Ett par dagar senare inträffade en brand i en fabrik (Triangle Shirtwaist Factory) i New York, då fler än 140 arbetande kvinnor omkom. Detta ledde så småningom till att arbetslagstiftningen i USA förändrades och att kvinnors rättigheter på arbetsplatser började diskuteras mer aktivt.

I år firar vi också den Internationella Kvinnodagen, en kampdag för arbetarkvinnornas rättigheter! Vi solidariserar oss med våra arbetskamrater som är kvinnor och vi för en gemensam kamp för att förbättra våra arbetsvillkor med målet ett samhälle som vi som skapar rikedomarna, ska njuta av dem.