Klubbstyrelsen vill meddela med stor sorg till alla våra medlemmar, att Edgardo Luan Rivera, vår vice ordförande i Klubben, erfaren förhandlare och en älskvärd förtroendevald, kamrat och vän gick bort idag efter en kort tid som han låg på intensiven pga corona.
Hela klubbstyrelsen tänker på hans fru, hans barn och barnbarn och vi har erbjudit all hjälp som hans familj behöver ha från oss.
Vila i frid vår kamrat!
Vi återkommer med mer information om ytterligare information i frågan.
Upptäck mer från Seko Klubb 111
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Det finns människor som kämpar för arbetarnas rättigheter några veckor och det är bra, det finns människor som kämpar för arbetarnas rättigheter några månader och dessa personer än bättre, det finns personer som kämpar för arbetarnas rättigheter flera år och dessa är ännu bättre och det finns personer som kämpar för arbetarnas rättigheter hela sitt liv; det är dessa som är dom oumbärliga och väsentliga. Edgardo var en oumbärlig person som den fackliga verksamheten har behov av och därmed blev Edgardos bortgång en stor förlust för Sekoklubb 111.
Edgardos arv består i en lärdom och exempel om hur fackligaförtroendevalda ska bete sig; bästa hyllning till Edgardos kamp vore att alla förtroendevalda skulle följa hans exempel.
Edgardo-Luan Rivera R.I.P
Q.E.P.D Du är saknad.
Hector Riveros
Edgardo – Luan Rivera utmärkte sig för sitt höga bidrag till det fackliga arbetet, han var en facklig förtroendevald av vikt, en förtroendevald man kunde lita på; inte en ängel eller perfekt person; utan en person som absolut var engagerad och ville göra rätt sak; detta då han visste att endast genom att göra rätt sak kan framgångar uppnås och därmed att han var en framgångsrik, respekterad, beundrad och avgudad fackligföreträdare då han alltid företrädde arbetsrätten, var lyhörd, engagerad, human, mödosam, hängiven, ärlig och viktigast av allt drevs av en mycket stark identifiering med det fackligaarbetet och arbetarrörelsens värden och principer; något som är det allra viktigaste vid utövande av ett facklig uppdrag.
Detta beteende och tankemönster var det som varit orsaken till alla Edgardos framgångar inom det fackliga arbetet, ett återkommande bevis för alla att visst kan saker och ting förändras till det bättre då det enda som krävs är en äkta vilja att göra rätt sak vid rätt ögonblick.
Edgardo var en person som inte gav upp; inte ens när en stor del hade redan gett upp och detta resulterade alltid i framgång, en framgång som endast kunde uppnås tack vare hans envisa och målmedvetna engagemang som inte gav vika oavsett omständighet då han alltid hade kunskap, viljan att göra rätt sak och kollektivets bästa i första ledet som princip.
Edgardo lämnade oss väldig tidig; men under den tid vi hade nöjet att ha honom hos oss visade han att han var gjort av rätt sorts virke; men han var också mjuk som bomull när det gällde att lyssna och lära sig.
Jag minns som igår den dag han blev förtroendevald och han hedrade min person genom att välja mig som sin mentor, vi höll långa telefonsamtal där vi gick igenom olika saker och han var en mycket duktig samarbetspartner som inte tog särskild långtid att vara självgående och därmed kunde flyga med egna vingar, nu har han belönats med vingar än en gång även om detta till en kostnad av mångas stora sorg.
Jag är glad att för några månader sen hade jag möjlighet att sitta vid en Café i Kista med honom och prata om hans person och vilken fin bild jag hade av honom som förtroendevald; vilken tacksamhet jag kände för hans engagemang och jag omgav honom med mycket välförtjäntberöm, han skrattade ödmjukt som vanlig och svarade – NU livnär du mitt ego -; men Edgardo hade ingen problem med sitt ego och det vet alla som kände honom då alla som lärde känna honom har antagligen samma image av Edgardo som jag; nämligen en outtröttlig äktakämpe.
Den fackligaverksamheten har tappat en hjälte, en person som förändrade, utvecklade och genomförde steg efter steg en omvälvande period inom klubb 120 och därefter i klubb 111 där han steg för steg lyckades få varje bit på rätt plats. Edgardo lämnade efter sig flera insikter var av två av dessa är – Visst kan vi förändra om vi bara vill – samt – Ingenting är omöjlig, det enda omöjliga är att något skulle kunna vara omöjlig -; något som Edgardo bevisade gång på gång längst hela hans förtroendevaldkarriär. Vägen var inte hinderfri; men Edgardo gav inte upp och vandrade den steg för steg; med säkra och bestämda steg tills han lyckades; och detta t.o.m under mycket svåra omständigheter där inte sällan var den enda som trodde på sin sak; men vi bör inte glömma att vi pratar om Edgardo; en person som brann för det fackligaarbetet och för att göra rätt sak vilket gav sin frukt.
Idag sticker hans arbete och figur ut bland förtroendevalda genom dom många framgångar han åstadkom via sin humanism, mödosamhet, hängivenhet, ärlighet och identifiering med värderingarna i det fackligaarbetet och arbetarrörelsen.
Edgardo var en förtroendevald av betydelse i arbetarkampen inom Seko och lämnade oss den 14 maj 2021 offer för covid-19; ännu en dödligsjukdom som mest drabbar arbetarklassen. Men Edgardo är kvar hos oss, hans anda finns kvar, hans arv finns kvar och den bästa hyllning vi kan tilldela honom är att inte låta hans verk falla i glömska och hedra Edgardos kamp via att följa hans exempel i praktik och inte enbart i tal eller skrift.
Edgardo är för alltid med oss! Han har lämnat den här fysiska liv; men hans anda finns kvar och så länge vi följer den så kommer han att vara närvarande.
Ett gigantisk TACK till Edgardo för berömvärt utfört fackligförtroendevalduppdrag, Fler Edgardo behövs i kampen.
Edgardo lever i vårt hjärta och så länge han lever i vårt hjärta är han inte död!
Med vänliga hälsning
Hector Riveros