Etikett Jannis Konstantis

Arbetarklassen ska kräva fred och inte krig

klubb111 Lämna en kommentar

Stora satsningar på järnvägen och infrastrukturen är en nödvändighet – men inte för Natos skull. Krigshetsen och propagandan leder till en ökad nationalism som ställer arbetare i olika länder emot varandra, skriver Jannis Konstantis, ordförande och Louise Strömbäck, sekreterare från Seko Tunnelbanan.

Här nedan följer hela artikel som publicerade i Seko Tidningen

I en artikel i Sekotidningen från den 10 februari 2025 med rubriken ”Nato skapar boom för järnvägen – flera sträckor måste rustas upp” beskrivs hur bra det kommer bli för järnvägen att Nato och Försvaret kräver upprustningar.

Vi reagerar starkt mot denna militaristiska propaganda som en del agiterar för.

Att satsa på järnvägen och infrastrukturen är någonting som vi som arbetar inom spårtrafiken länge har krävt, oavsett vilket parti som haft regeringsmakten.

Sälj inte er själ

Det är en självklarhet för oss, men det verkar som att vissa kan acceptera vad som helst för att få igenom en upprustning av delar av järnvägen, till och med att sälja sin själ för det. Frågan är vad våra arbetskamrater, som en gång i tiden utlyste strejk för att det inte skulle bli krig mellan norska och svenska arbetare, skulle säga idag.

Att satsa på krig är inte vad arbetarrörelsen ska ägna sig åt, oavsett om en del av järnvägen rustas upp till följd av det. Att upprustningen i första hand ska gälla transporter av Nato-soldater, stridsvagnar och tungt artilleri är en anledning för oss inom arbetarklassen att känna oro, och att inte eftersträva det.

Många skulle mista livet

Arbetarklassen ska kämpa för ett fredligt samhälle, med solidaritet mellan arbetare i olika länder, och inte stå bakom stater, stora företag och internationella organisationer som Nato som vill ha krig, elände och förstörelse. Arbetarrörelsen ska verka för fred, inte krig där de enda som förlorar är arbetarna själva som slaktas på krigets fält, alltså våra bröder och systrar.

Att den Nato-drivna utbyggnaden av järnvägen skulle skapa många nya jobb måste ses i ett större sammanhang, alltså att många människor som följd kommer att mista livet.

Till för medborgarna eller Nato?

Självklart handlar försvarets och Natos intresse för att satsa på exempelvis järnvägen bara när det passar dem själva, för att underlätta transporter av krigsmateriel och Nato-soldater. Det satsas inte för att folket i Sverige ska ha en bättre järnväg, och att det ska bli lättare att transportera sig mellan landet och städerna.

Vi som arbetar på järnvägen och Sveriges befolkning har krävt infrastruktursatsningar i många år men inget har gjorts. Nu när Försvarsmakten och Nato kräver det är det en helt annan situation, då säger man ja direkt! Frågan är om staten är till för sina medborgare eller för militären och Nato.

Acceptera inte propagandan

Att svenska staten använder sig av propaganda om krigshotet från Ryssland, en annan stat som gör precis samma sak, ska inte skrämma oss inom arbetarrörelsen och få oss att vika ner oss och acceptera krigspropaganda och militär upprustning. Vi kommer som arbetarklass att betala ett högt pris i form av att satsningar på vård, utbildning och annat minskar drastiskt medan utgifter för krig höjs kraftigt. Så vi ska först betala med försämrad ekonomi och sedan, om vi går med på detta, med våra liv.

Utöver detta öppnar staten upp för att det privata kapitalet, och då pratar vi om stora företag, ska komma in i krigsinfrastrukturen. Krig är en möjlighet för krigsprofitörer av olika slag. Samtidigt kan även våra pensioner komma att satsas på det, så om någonting går fel riskerar vi även att betala priset genom sänkt pension!

Ökad nationalism

Stora satsningar på järnvägen och infrastrukturen är en nödvändighet. Det är staten som ska genomföra det, men i stället använder de sig av ett påhittat krig för att satsa på militären och Nato å ena sidan, och stora privata bolag för att privatisera ännu mer av infrastrukturen.

Krigshetsen och propagandan leder till en ökad nationalism som ställer arbetare i olika länder emot varandra. Men arbetare i olika länder har mer gemensamt med varandra än med den härskande klassen i deras respektive länder. Arbetarrörelsen är internationell och måste stå enad mot de krafter som försöker splittra och försvaga oss.

Det behövs ett stopp på all propaganda för och planer på arbetarklassens deltagande i ett krig där vi kommer bli offrade mellan olika stora geopolitiska och ekonomiska intressen.

Arbetarklassen ska kräva fred och inte krig

Ta strid mot de individuella lönerna – det går!

klubb111 1 kommentar

Debattartikel på Tidskriften ETC

Ta strid mot de individuella lönerna – det går!

Måndag den 24 september 2018, avslutades löneförhandlingarna mellan Seko och MTR för år 2018 samt år 2019.

Resultatet blev att lokalvårdare i tunnelbanan kommer att få tarifflöner i stället för individuella löner, precis som förare, stationsvärdar och kundservicevärdar.

De individuella lönerna presenterades i slutet på 1980-talet och början av 1990-talet som ett framsteg. Varje anställd skulle vara fri att påverka lönen och alla skulle vinna på det. Saken är att i en sådan situation finns det bara en vinnare. Facket köpte arbetsköparnas karamell och gick med på detta i, i stort sett, alla branscher.

Detta var en naturlig del i avsaknaden av en klassanalys från fackets sida, samt att många fackföreningar blev någon sorts organisationer som sysslar med försäkringar, erbjudanden om billig el eller olika produktförsäljningar i stället för klasskampsorganisationer. Alla riksdagspartier, även så kallade röda partier, accepterade detta. Inget synligt motstånd fanns.

Nu är det mycket få som har tariff­löner i sina kollektivavtal, i stället finns individuella löner överallt. De individuella lönerna är ett utmärkt sätt att ge makten över lönerna till arbetsköparen. Varje anställd är beroende av en chef för att få en lönehöjning när man säljer sin arbetskraft.

Då finns inte längre det fackliga löftet: ”Vi lovar och försäkrar att aldrig någonsin, under några omständigheter, arbeta på sämre villkor eller till lägre lön än det vi nu lovat varandra. Vi lovar varandra detta i den djupa insikten om att om vi alla håller detta löfte så måste arbetsgivaren uppfylla våra krav.” Hur kan man lova något när arbetsköparen fastställer lönen ensidigt? Alla löneförhandlingar är bara ett spel som i bästa fall justeras lite genom någons enstaka löneförhöjning.

De individuella lönerna skapade stora problem för många lokalvårdare och gav en enorm makt till cheferna. Många kände sig orättvist behandlade och många som gjorde ett mycket bra arbete fick trots det bara en liten höjning, i bästa fall ett par hundra­lappar i lönepåslag. Lokalvårdarna har berättat om chefers kompisar som fick bra lönehöjningar medan de som cheferna inte gillade eller de som var kritiska till företaget fick det minsta påslaget. Den enda lösningen var att införa tarifflöner som garanterar en rättvisare löneutveckling för alla.

Trots att många ”välvilliga” i många år försökt att övertyga oss om att denna kamp är en kamp mot väder­kvarnarna har vi fortsatt. Gång på gång ställde vi detta krav till arbetsköparen (oavsett om de hette Connex, Veolia eller MTR). Vi mobiliserade våra medlemmar i många aktioner och protester och alla våra medlemsmöten har godkänt detta krav på tarifflöner för alla enhälligt.

Seko Tunnelbanan anser att det är en stor seger först och främst för lokalvårdarna själva, som nu kommer att ha relativt rättvisa löner även om lönerna fortfarande är för låga enligt oss, men också för alla våra arbetskamrater i tunnelbanan och även för alla arbetare i hela Sverige. Så vitt vi vet är det första gången på åratal som en fackförening lyckats ta bort individuella löner och införa tarifflöner. Det visar att en envis kamp för ett rättvist krav som arbetarna stödjer, det vill säga en klassorienterad linje som en fackförening för, slutligen kan leda till seger.

Vi fortsätter vår kamp och vi solidariserar oss med all den kamp som förs mot kapitalet för att vi arbetare som producerar allt, endast får smulor tillbaks. Därför handlar vår kamp om allt från små förändringar som underlättar för våra medlemmar, men också stora förändringar för hela arbetarklassen för att ha ett bättre, rättvist samhälle där arbetarklassen kan vara herre över sig själv.

En för alla! Alla för en!

SEKO Tunnelbanan accepterar inte pekpinnar från arbetsköparna

klubb111 6 kommentarer

Almegas VD, Stefan Koskinen, kritiserar SEKO Klubb 111:s klubbordförande för att han på en debattartikel var mycket kritisk mot kapitalism och för att han ställer upp i val med Sveriges Kommunistiska Parti. Stefan Koskinen uttryckte det så ” Inget krav på att vara demokrat som LO-företrädare?”
Jannis Konstantis, ordförande för SEKO Tunnelbanan ansåg att t ex kollektivtrafik, vård, skolan men också andra viktiga sektorer i samhället ska inte vara privata samt att arbetarklassen ska bestämma över sitt liv och inte några företag och personer som heter kapitalister som berikar sig i övermåtta utan att själva tillföra samhället något.
SEKO Tunnelbanan, Klubb 111 anser att våra fackliga företrädare har all rätt att ställa upp med vilka partier de vill, som accepterar de grundläggande fackliga värderingar.
Med vänliga hälsningar
Styrelsen för SEKO Tunnelbanan