Den kämpande radikala fackföreningen – En för alla och alla för en! Union for workers in Stockholm´s metro (underground). Klubbens fackexpedition är i Gullmarsplans T-station, där som MTR ligger, 4 tr upp och är öppen kl 08.00 till 16.00 varje vardag (måndag-fredag). Stängt mellan 12 – 13 för lunch. Telefonnummer till expeditionen är 073 463 31 43. Mail sekotunnelbanan@gmail.com
Arbetarklassen ska inte bli vare sig kanonmat eller offer för kriget. I Sverige röstar alla partier för en ”historisk” ökning av militärutgifterna, säger medierna — 300 miljarder kronor till vapen och militär! Målet? Att uppfylla Natos krav och för att Sverige ska bli ännu mer involverat i deras farliga krigsplaner: 3,5 % av BNP till försvar och 1,5 % till civilförsvar.
Det handlar inte om löner och pensioner, vår hälsa eller utbildning — det är för vapen! Inte till sjukhus, skolor, billiga bostäder eller vägar, utan till vapen som ska användas mot andra arbetare, precis som oss! Det ”försvar” de lovprisar är en lögn: de förbereder krig, som vi ska betala för med våra liv. Krigsekonomin är total förstörelse av våra arbets- och sociala rättigheter. ”Arbetarpartierna” stödjer denna massaker! Socialdemokrater, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet tillsammans med högern samarbetar alla i Natos krigsplaner. De kränker arbetarklassens historia och kamp, som här i Sverige för många år sedan kämpade för att förhindra krig mellan det svenska och norska folket!
Det verkliga hotet är kapitalisternas intressen! Vi hotas inte av något främmande land, utan av de stora företagens ekonomiska intressen och konkurrens som med regeringarnas hjälp vill kontrollera vägar, resurser och marknader.
Krig förs inte för påstådda förevändningar såsom att kontrollera kärnvapen, religioner eller nationer, som de säger, utan för att en liten minoritet ska bli rik på ruinerna. Arbetarklassen måste organisera sig och kämpa! Vi måste kräva Sverige ut ur kriget. Vi måste bryta propagandan som vill få oss att döda varandra, och istället förena oss med arbetare i alla länder för vänskap och solidaritet, inte för att tjäna krigsherrarnas intressen. Imperialistiskt krig betyder färre rättigheter, mindre liv!
Vi kommer att betala för krigsförberedelserna med färre sjukhus, skolor och pensioner. Våra pensionspengar, pengar i de fonder som bygger på EU:s ”spar- och investeringsunion” kan gå till kriget! Det accepterar vi inte! Vi uppmanar alla fackföreningar att ta ställning! Mot den militära propagandan från EU, Nato och regeringen, vapen och nedskärningar som kriget för med sig. Vi måste skydda våra liv, våra rättigheter och vår framtid.
Vi kräver:
Sveriges utträde ur alla militära operationer och imperialistiska krig.
Inget samarbete med staten Israel.
Solidaritet med palestinierna och alla folk som kämpar mot imperialismen.
Ingen inblandning, inga uppoffringar för deras krigsslakt.
Vi kallar facken och förtroendevalda till gemensamma aktioner och aktiviteter.
Vi lever i historiska tider, med rekordhög inflation som hotar löntagare för första gången på decennier av en period av kraftiga reallönesänkningar. Det är i sådana tiden som vi måste gå samman för att försvara oss från arbetsgivarna inte ska vältra över alla kostnader på oss. LO-ledningen och facken inom industrin med låga lönekrav på 4,4 procent har precis motsatt effekt – det innebär att de rikas vinster försvaras på vår bekostnad och skickar signalen på att vi är beredd att sänka våra löner utan strid.
Det är dags för facken att ta initiativ och agera. Vi ser med bestörtning på den senaste diskussionen som pågår mellan ”experter”, politiker, vissa fackliga företrädare och kapitalägare, där arbetare ska “ta ansvar” och inte kräva kompensation för prisökningar, “för att inte skapa en inflationsspiral”.
– Det ställs inga krav på “ansvar” av ICA-handlarna som höjt matpriserna med 20 procent och därmed gör högre vinster än någonsin.
– Inte heller krävs ansvar av elproducenterna som höjt priserna med mer än 100 procent, trots att det inte kostar dem en krona mer än tidigare att producera elen.
– Och fastighetsägarnas 10-procentiga hyreshöjningar när de skulle kunna frysa hyran och fortfarande göra stora vinster.
Snacket om “inflationsspiral” är inget annat än just snack för att arbetare ska acceptera lönesänkningar, en lika gammal skröna som arbetsgivarnas kampanjer för att hålla nere lönerna. Inflationen har skjutit i höjden trots att avtalsrörelsen mer eller mindre ställdes in under pandemin och löneökningarna blev ytterst modesta. Inflationen beror alltså INTE på lönerna den här gången heller! Det måste bli ett slut på all propaganda som kapitalet, deras media, många politiker och en del av våra egna matar oss med, att det är vårt ansvar. Vi menar att arbetarklassen har tagit sitt ansvar länge nu och vi måste stå upp för vad som är rätt.
I Storbritannien, Tyskland, Belgien, Grekland, Frankrike och andra länder pågår strejker och demonstrationer som kräver rejäla löneökningar, bättre arbetsvillkor och ett stopp för fortsatta privatiseringar.
Allt detta handlar om ett ord som hamnat i glömskan: klasskamp.
Kapitalet och arbetarklassen har olika intressen. Kapitalet försöker vinstmaximera medan vi i arbetarklassen vill ha vår del av kakan, som därigenom minskar vinsten, så att vi ska kunna höja vår levnadsstandard.
Vi kräver
– Bibehållen levnadsstandard. LO-facken måste kräva på full kompensation för inflationen.
– Utöver inflationsskyddade löner behövs reallöneökningar i krontal, kräv minst 2000 kronor i månaden för alla. För att de lågavlönade som ofta tagit den största smällen under covid-pandemin inte fortsätter halka efter i löneutveckling och levnadsstandard.
Det räcker inte bara med förhandlingar. Alla fack måste bemöta den borgerliga propagandan. Det behövs möten på alla arbetsplatser för att mobilisera hela arbetarklassen genom kamp för dessa krav med alla till buds stående medel, demonstrationer, strejker osv. Vi måste visa att vi inte är lättlurade och att vi lär oss av andra strider som äger rum i hela världen.
Vi uppmanar alla fackföreningar, förtroendevalda och arbetare att ta initiativ för att organisera protester/demonstrationer över hela Sverige lördagen den 4 februari 2022.
Det är dags att säga ifrån! – Kamp för reella lönehöjningar.
Demonstrera lördagen den 19 november kl 12.00, Norrmalmstorg
Manifestation fredagen den 9 december kl 14.00, Norra Bantorget
Seko Tunnelbanan, Klubb 111 anser att det är dags för facken och arbetarklassen att visa framfötterna, genom att ta initiativ och agera mot den nuvarande situationen som vi befinner oss i. Där våra löner sänks dels genom inflationen, dels genom att arbetsgivarna attackerar (oss) på arbetsplatser på olika sätt bland annat genom angrepp på våra kollektivavtal samt attackerna mot LAS-försämringar, inskränkt strejkrätt, höjd pensionsåldern med mera. Staten anslår också hundratals miljarder till vapenindustri medan vi arbetarna ska ta ”vårt ansvar”.
Vi anser att, det är dags att göra gemensamma demonstrationer och aktioner, där vi sätter press på kapitalet och politikerna. Vi är inte beredda att betala priset ännu en gång!
Därför kallar Seko Tunnelbanan alla fackföreningar, alla arbetare och alla organisationer till en demonstration, lördagen den 19 november kl. 12:00 vid Norrmalmstorg i Stockholm samt den 9 december kl 14.00 vid Norra Bantorget.
Vi kräver reella lönehöjningar och inte smulor!
Bakgrund
Seko Tunnelbanan följer med bestörtning de senaste diskussioner som pågår mellan ”experter”, politiker, vissa fackliga företrädare och kapitalägare.
Inflationen i Sverige och i många andra länder skjuts i höjden och det betyder att de som förlorar är arbetarklassen, det är alltid arbetarklassen. Så, vad har hänt att vi har hamnat här.
Många skyller på pandemin och kriget i Ukraina men detta är en halv sanning. Redan före pandemin fanns det moln i ekonomin, men pandemin och därefter kriget spädde på denna negativa utveckling. Under pandemin utnyttjade många stora företag läget genom dels statligt stöd i miljardklassen, dels genom att antingen permittera eller säga upp personal. Vi Exempelvis har vi sett hur ”Svedavia” sparkade tusentals anställda och konsekvenserna av deras handlande, vars enda mål är kortsiktiga vinster. Nu med anledning av kriget, men också av den s.k. gröna omställningen vill kapitalet återigen, med stöd av många politiker men även en del av våra ”egna” att företag ska behålla sina stora vinster på arbetarklassens bekostnad. De menar på medan inflationen ligger just nu på mer än 9,7%, i praktiken betyder detta att våra löner minskar också med minst lika mycket och därför måste vi ta det lugnt under avtalsrörelsen 2023 i våra anspråk.
Som Fackförbunden 6F skriver ” Vi noterar också att industrin går bra. Omsättningen och vinsterna ökar generellt sett, starka resultatrapporter levereras på löpande band. Svenska företag passar på och höjer priserna på varor och tjänster, även om de inte behöver det. Pris- och lönespiralen är alltså redan i gång – och startad av näringslivet.”
I takt med att mat, el och energipriserna stiger i Sverige spår storbankerna att även boendekostnaderna ökar. Genomsnittsbelåningen för de i arbetsför ålder är över 600 000 kronor, merparten är bostadslån. Belåningsgraden är högre i Sverige än i övriga jämförbara länder.
Meningen är att vi inte ska kräva att våra löner ska höjas med minst lika mycket, utan i stället ge de pengarna som vi producerar själva, som någon sorts present till de stackars fattiga kapitalisterna! Annars säger man att det kommer leda till en ond spiral av lönehöjningar, ökade priser, inflation osv.
Några saker man medvetet inte tar upp i diskussionen är att vi, arbetarklassen, producerar allt medan några få kapitalägare tar hem hela vinsten, och endast ger lite smulor som har fallit från bordet till oss. Sedan kräver man att vi, arbetarklassen, inte ska kräva vad som är rätt utan ha ”realistiska” krav. Realistiska krav enligt dem är att man inte ska röra kapitalets vinster. Själva måste vi betala kapitalets välmående medan vi får det sämre.
Vi säger nej till allt detta!
Det måste bli ett slut på all propaganda som kapitalet, deras media, många politiker och en del av våra egna matar oss med, att det är vårt ansvar. Vi menar att arbetarklassen har tagit sitt ansvar länge nu och vi måste stå upp för vad som är rätt. År 2022 är inte 1940 och det måste vara självklart för alla, att med denna produktionsutveckling under årtionden, finns det så många möjligheter att leva bättre med högre lön, arbeta mindre och ha mer fritid för våra barn och nära och kära.
August Strindberg skrev en gång följande rader som svar på fråganom, vadär ekonomi?”En vetenskap uppfunnen av överklassen för att komma åt frukten av underklassens arbete.”
Finansminister Mikael Damberg sa nyligen ”när inflationen stiger och Sverige står inför en lågkonjunktur är det viktigt att alla i landet tar ansvar och hjälps åt, som i en enda stor familj”. Har någonsin gjort kapitalet det?
Facken och arbetarna ska avhålla sig från att kräva högre löner, medan företagen – som fick miljarder och åter miljarder i stöd under coronapandemin – ska försöka låta bli att höja priser och avhålla sig från vinstökningar.
Detta eviga samförstånd, som i slutändan alltid innebär att arbetarklassen får betala för kapitalisternas fortsatta profithunger. Med reallönesänkningar, arbetslöshet och ytterligare nedskärningar i det offentliga.
I Storbritannien, Tyskland, Belgien, Grekland, Frankrike och andra länder pågår just nu strejker och stora demonstrationer som kräver ordentliga löneökningar, ett stopp för fortsatta privatiseringar och bättre arbetsvillkor.
Allt detta handlar om ett ord som de senaste åren har hamnat i glömskan, klasskamp. Kapitalet och arbetarklassen har olika intressen. Kapitalet försöker vinstmaximera och vill behålla vinsten själva medan vi i arbetarklassen vill ha vår del av kakan, som därigenom minskar vinsten, så att vi ska kunna höja vår levnadsstandard.
Redan nu måste fackföreningsrörelsen kräva reella löneökningar och förbättringar för oss. Det räcker inte bara med förhandlingar. Alla fack måste bemöta den borgerliga propagandan och mobilisera sina medlemmar och hela arbetarklassen genom kamp för dessa krav med alla till buds stående medel, demonstrationer, strejker osv. Vi måste visa att vi inte är lättlurade och att vi lär oss av andra strider som äger rum i hela världen.
Uttalande angående lönerna och LAS-försämringar (huvudavtalet)
Kamp för reella lönehöjningar och nej till LAS-försämringar (huvudavtalet).
Seko Tunnelbanan följer med bestörtning de senaste dagarnas diskussioner som pågår mellan ”experter”, politiker, vissa fackliga företrädare och kapitalägare.
Inflationen i Sverige och i många andra länder skjuts i höjden och det betyder att de som förlorar är arbetarklassen, det är alltid arbetarklassen. Så, vad har skett som gjort att vi hamnat här.
Många skyller på pandemin och kriget i Ukraina men detta är en halv sanning. Redan före pandemin fanns det moln i ekonomin, men pandemin och därefter kriget spädde på denna negativa utveckling. Under pandemin utnyttjade många stora företag läget genom dels statligt stöd i miljardklassen, dels genom att antingen permittera eller säga upp personal. Vi har sett hur t.ex. Swedavia sparkade tusentals anställda och konsekvenserna av deras handlande, vars enda mål är kortsiktiga vinster. Nu med anledning av kriget, men också den s.k. gröna omställningen vill kapitalet återigen, med stöd av många politiker men även en del av våra ”egna” att företag ska behålla sina stora vinster på arbetarklassens bekostnad. De menar, att när inflationen just nu ligger på mer än 7%, som i praktiken betyder att våra löner också minskar med minst lika mycket, måste vi ta det lugnt i våra anspråk under avtalsrörelsen.
Som Fackförbunden 6F skriver ” Vi noterar också att industrin går bra. Omsättningen och vinsterna ökar generellt sett, starka resultatrapporter levereras på löpande band. Svenska företag passar på och höjer priserna på varor och tjänster, även om de inte behöver det. Pris- och lönespiralen är alltså redan i gång – och startad av näringslivet.”
I takt också med att mat, el och energipriserna stiger spår nu en av Sveriges storbanker att även boendekostnaderna ökar. Genomsnittsbelåningen för de i arbetsför ålder är över 600 000 kronor, merparten är bostadslån. Belåningsgraden är högre i Sverige än i övriga jämförbara länder. Slår Swedbanks prognos rätt stiger boendekostnaderna för den genomsnittliga arbetaren med nästan 900 kr i månaden enbart för lånet inom ett år, under förutsättning att de fasta räntorna följer samma utveckling, vilket de alltid gör.
Meningen är att vi inte ska kräva att våra löner ska höjas med minst lika mycket, utan i stället ge de pengarna som vi producerar själva, som någon sorts present till de stackars fattiga kapitalisterna! Annars säger man att det kommer leda till en ond spiral av lönehöjningar, ökade priser, inflation osv.
Några saker man medvetet inte tar upp i diskussionen är att vi, arbetarklassen, producerar allt medan några få kapitalägare tar hem hela vinsten, och endast ger lite smulor som har fallit från bordet till oss. Sedan kräver man att vi, arbetarklassen, inte ska kräva vad som är rätt utan ha ”realistiska” krav. Realistiska krav enligt dem är att man inte ska röra kapitalets vinster. Själva måste vi betala kapitalets välmående medan vi får det sämre.
Vi säger nej till allt detta!
Det måste bli ett slut på all propaganda som kapitalet, deras media, många politiker och en del av våra egna matar oss, att det är vårt ansvar. Vi menar att arbetarklassen har tagit sitt ansvar länge nu och vi måste stå upp för vad som är rätt. År 2022 är inte 1940 och det måste vara självklart för alla, att med denna produktionsutveckling under årtionden, finns det så många möjligheter att leva bättre med högre lön, arbeta mindre och ha mer fritid för våra barn och nära och kära.
August Strindberg skrev en gång följande rader som svar på frågan ”Vad är ekonomi?”
”En vetenskap uppfunnen av överklassen för att komma åt frukten av underklassens arbete.”
Finansminister Mikael Damberg sa nyligen ”när inflationen stiger och Sverige står inför en lågkonjunktur är det viktigt att alla i landet tar ansvar och hjälps åt, som i en enda stor familj”. Har kapitalet någonsin gjort det?
Facken och arbetarna ska avhålla sig från att kräva högre löner, medan företagen – som fick miljarder och åter miljarder i stöd under coronapandemin – ska försöka låta bli att höja priser och avhålla sig från vinstökningar.
Detta eviga samförstånd, som i slutändan alltid innebär att arbetarklassen får betala för kapitalisternas fortsatta profithunger. Med reallönesänkningar, arbetslöshet och ytterligare nedskärningar i det offentliga.
I Storbritannien, Tyskland, Belgien och andra länder pågår just nu strejker och stora demonstrationer som kräver ordentliga löneökningar, ett stopp för fortsatta privatiseringar och bättre arbetsvillkor.
Allt detta handlar om ett ord som de senaste åren har hamnat i glömska, klasskamp. Kapitalet och arbetarklassen har olika intressen. Kapitalet försöker vinstmaximera och vill behålla vinsten själv medan vi i arbetarklassen vill ha vår del av kakan, som därigenom minskar vinsten, så att vi ska kunna höja vår levnadsstandard.
Medan detta pågår rörande våra löner vill kapitalet och facken (LO:s, PTK:s och Svenskt Näringslivsföreträdare) med hjälp och stöd av regeringen och nästan alla partier, försämra lagen om anställningsskydd. Det innebär att samma företag och partier som ropar att vi arbetare ska vara ansvarsfulla och inte kräva högre löner, samtidigt kommer överens med en del av våra fackförbund för att lättare kunna säga upp arbetare som inte längre passar dem eller blivit besvärliga, genom att återigen kasta smulor till oss i form av ”kompetensutveckling” i några månader. Så mycket är vi värda för kapitalägarna.
6F fackförbunden agerar mot detta nu och vi får hoppas att de menar allvar och driver frågan men vi hyser tyvärr inga stora förhoppningar utifrån tidigare erfarenhet.
När ledare för fackförbund och arbetsgivarorganisationer är glada måste vi förbereda oss för att vi kommer betala priset, precis som när pensionerna höjdes, när strejkrätten inskränktes ännu mer och när många av våra arbetskamrater dog i coronapandemin alltmedan många företag fick miljarder kronor i stöd.
Det nya huvudavtalet är en stor present till kapitalet och måste förkastas omgående av alla arbetare!
Redan nu måste fackföreningsrörelsen kräva reella löneökningar och förbättringar för oss. Det räcker inte bara med förhandlingar. Alla fack måste bemöta den borgerliga propagandan och mobilisera sina medlemmar och hela arbetarklassen genom kamp för dessa krav med alla till buds stående medel, demonstrationer, strejker osv. Vi måste visa att vi inte är lättlurade och att vi lär oss av andra strider som äger rum i hela världen.
Lars Lundberg, Fackliga världsfederation Sverige kontor
Göran Greider, författare och journalist
Gunnar Westin, SEKO Stockholm
Arrangör: SEKO Tunnelbanan, Klubb 111
Nyligen kom nästan alla riksdagspartierna överens om att höja den allmänna och lägsta pensionsålder från 61 till 64 år. Svensk Näringsliv jublar!
Genom detta är man tvungen att jobba fram till minst 67 år för att få pension. Pensionen kopplas till medellivsåldern, så att pensionsåldern kan höjas ytterligare. De vill att vi ska arbeta tills vi dör!
Produktiviteten har ökat avsevärt men vi som arbetar får varken sänkt arbetstid eller får högre löner som står i relation till den ökade produktiviteten. Istället höjer man pensionsåldern!
Staten har råd att stödja kapitalet genom olika åtgärdspaket och genom att spela bort våra pensionspengar på aktiemarknaden. Allt detta ska vi, arbetarklassen, stå för. Med höjd pensionsålder och minskade pensioner.
Samtidigt vill regeringen och många andra partier, och självklart borgarklassen, att strejkrätten ska inskränkas. De ser att folket i Sverige kommer att reagera mot den antifolkliga politik som de för och vill förekomma reaktionerna.
Vi anser att LO och arbetarrörelsen som inte reagerar mot detta har ett stort ansvar. Facket ska finnas för att försvara arbetarklassens intressen och inte de rikas, borgarklassens, privilegier.
Försöken att inskränka strejkrätten och höja pensionsåldern pågår i hela EU.
Regeringar, EU och kapitalet vill försämra för oss. Istället säger vi: Gör motstånd!
Borgarnas motion om att sälja ut Göteborgs Spårvägar med dotterbolag röstades ner i kommunfullmäktige. Ändå beslutades att bussbolaget ska säljas, då Sverigedemokraterna och Vägvalet röstade för en försäljning.
Två artiklar från veckotidningen Proletären. Göteborgs stad privatiserade resten av busstrafik men kunde inte lyckas heller denna gång med privatiseringen av spårvägen.
Förhandlingarna om ett nytt kollektivavtal för de anställda på det kommunala buss- och tunnelbanebolaget TMB i Barcelona har strandat och arbetarna har strejkat i veckan som gått.
Konflikten gäller framför allt deltids. och visstidsanställningar och rätten till fast anställning. TMB förslag ökar antal visstidsanställda i tunnelbanan och minskar många fasta anställningar. Därutöver anser arbetarna att TMB:s förslag att öka lönerna med 400 kronor i månaden är förkastligt, då ingen lönehöjning har ägt rum de senaste fyra åren.
Det intressanta också i sammanhanget är att motparten till facket och strejkkommittén är Ada Colau, borgmästaste i Barcelona, som blev känd genom Podemos och hon kämpade mot vräkningar där.
Hon har t o m gått ut med falska och smutsiga anklagelser om att arbetare i tunnelbanan har mycket höga löner, något som starkt tillbakavisades av facket och arbetarna, som rena lögner. Ada Colau vägrar också prata med facket under den pågående strejken.
Efter att i Grekland den s k ”vänster” regeringen attackerar arbetarklassen, nu även i Spanien händer samma sak.
Vi, från SEKO Tunnelbanan, solidariserar oss med våra arbetskamrater i Barcelona och vi anser att arbetarna måste kämpa mot varje försök från arbetsgivaren och regeringar att försämra deras arbetsvillkor, oavsett om de kallar sig vänster eller höger. Arbetarna producerar allt!
Det cirkulerar en del ”personliga” brev på Gullmarsplan som egentligen är reklam för en facklig organisation, SAC. Detta i sig är inte någonting negativt, det är tvärtom -positivt, då en facklig organisation kan argumentera och försöka att organisera de anställda för att försvara sig mot arbetsköparens angrepp mot arbetarklassen. Problemet är att de ”personliga” breven blandar ihop facklig propaganda med påståenden som dels saknar verklighetsförankring och som dels tar vissa av arbetarklassens landvinningar för givet, som om de vore eviga.
SEKO, som är en av de fackliga organisationerna som har tecknat kollektivavtal med arbetsköparen, arbetar inte på det sätt som beskrivs i breven. Vi försöker förankra de beslut som fattas genom våra medlemmar, i medlemsmöten som är det högsta beslutande organet. Sedan finns det akuta situationer då vår klubbstyrelse eller en av våra sektionsstyrelser agerar i olika frågor. Samma sak gäller när arbetsköparen bryter mot kollektivavtalet. Då begär SEKO en förhandling i frågan och om vi inte är överens, då har vi en s.k. tvistförhandling. Om man fortsätter tvista i frågan går man centralt mellan SEKO förbundet och Almega och i värsta fall hamnar man i Arbetsdomstolen. Kanske är detta inte den bästa eller den snabbaste vägen att lösa konflikterna mellan arbetsköparen och de anställda, men det är den vägen vi har. Den andra vägen är mobilisering av våra arbetskamrater. Då kan vi gemensamt sätta press på arbetsköparen för att förändra situationen på vår arbetsplats.
SEKO:s inställning är att båda sätten behövs för att vi ska uppnå ett så bra resultat som möjligt. Att vi har ett kollektivavtal är mycket positivt, då kollektivavtalet reglerar många saker som annars skulle vara upp till arbetsgivaren att bestämma över ensidigt och vi som arbetar i Tunnelbanan skulle vara i försvarsställningen hela tiden utan avtalet. Frågor som vi tror är självklara, som när man får lön, olika slags ersättningar (förflyttning, utlåning, kompetenstillägg, ob-tillägg osv.), de olika arbetstidsreglerna (tid på tåg, omloppstid, längden av rasten och pausen, veckoarbetstid, nattjänster som är mindre än 8 timmar osv.), semester, extra lön på 10% vid föräldraledighet, betald ledighet för enskild angelägenhet, att man har betalt när man är avstängd, placeringsordning, rikskuponger, läkarbesök, SL-kort, uniform… är några av de många saker som SEKO tillsammans med arbetskamraterna lyckats få genom att kämpa. Att påstå att det inte spelar någon roll om man har kollektivavtal på en arbetsplats, är i bästa fall naivt.
SEKO Klubb 111 är inte emot kollektivavtal, men vi vill ha rätt till lokala stridsåtgärder så att vi kan pressa arbetsköparen till eftergifter. Vi är emot fredsplikten och inte emot kollektivavtalet.
Att till slut påstå att enbart de gemensamma ansträngningarna från våra arbetskamrater skapar positiva effekter är en sanning med modifikation. De delade tjänsterna försvann inte av sig själva.
Det pågick en hård kamp i månader, trots att MTR och två fackföreningar, SACO och ST, ville ha dem. Det var SEKO som utövade press tillsammans med våra arbetskamrater och till slut lyckades vi.
När MTR ville säga upp folk vid avstängningen av Hagsätragrenen satt vi i hårda förhandlingar och det var SEKO som lyckades stoppa uppsägningar, tillsammans med våra arbetskamrater.
Att de lokala TX kom tillbaka var tack vare en hård kamp som pågick i ett år på flera fronter från SEKO och våra arbetskamrater.
Att arbetspass inte kan överskrida fem timmar på sträcktjänster är ett resultat av en centraltvist som SEKO drev och vann mot arbetsköparen.
Vi vill inte förminska andra aktörers roll, vår bedömning är att de har hjälpt till att driva saker i rätt riktning. Men utan en konsekvent linje, som SEKO haft och fortfarande har, skulle inget av detta ha lyckats. Även om två Tunnelbloggar, två Tunneltidningar och flera tårtkallas skulle äga rum, kunde man inte stoppa arbetsköparens försök till försämringar, om SEKO inte fanns.
Vi vill avsluta med att en gång till påpeka att SEKO Klubb 111 inte är en byråkratisk organisation med ombudsmän -Vi är förtroendevalda som jobbar med och för våra medlemmar. Vi anser att kampen ska föras genom förhandlingar, aktioner, opinionsbildning osv. Det är våra medlemmar själva som bestämmer hur vi agerar efter beslut på våra medlemsmöten.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.