Vad har vi förlorat på privat tunnelbana?


En intressant inlägg har publicerats från Seko tidningen från Matilda Teglund, vår arbetskamrat, tunneltågförare från blå linje och skyddsombud, och vi väljer att publicera den även här.

Det är en tisdagskväll i januari. Jag sitter i soffan med datorn i knät när pappa ringer. Han har kollat nyheterna. “Vi hörde att du fått en ny arbetsgivare” säger han. “Jaha, vad spännande”, svarar jag, “det var mer än vad jag visste”. Vi skrattar.

Medan vi pratar börjar jag surfa runt efter mer information. Det finns inget på intranätet än, inget i jobbmailen. Några engagerade personer på Facebook har yttrat sig. Jag kollar vad SVT skriver. “Det är inte Kina i alla fall” konstaterar jag och lovar pappa att jag ska höra vad kollegorna tycker.

Kört tunnelbana 18 år

Jag har kört tunnelbana i 18 år. När jag började var jag 22 år gammal och det stod Connex på uniformen. De säger att man fastnar och de har rätt. Vi har fortfarande kvar ett gäng förare som anställdes av SL. De har en extra semestervecka och kan berätta historier om hur det var på den gamla goda tiden, när allt var lite vildare och lite friare. Mycket har hänt och det är svårt att veta exakt vad som är tidsandan och vad som beror på operatören, men de flesta är överens om att det var bättre att vara anställd av SL än av Hongkong.

Det är en märklig sak i sig att köra skattefinansierad tunnelbana och vara anställd av ett statligt företag från andra sidan jorden.

Det är en märklig sak i sig att köra skattefinansierad tunnelbana och vara anställd av ett statligt företag från andra sidan jorden. Det är ännu märkligare att kanske eller kanske inte vara anställd av Kina. Det var inte förrän i samband med protesterna i Hongkong 2019 som jag på allvar började reflektera över den saken. Min förundran har inte minskat. Den nya operatören ägs av brittiska Go-Ahead och ComfortDelgro, med säte i Singapore. Jag googlar Singapore och försöker förstå.

Det är ok att pappa fick veta före mig att MTR förlorat kontraktet. Tunnelbanan är allas. Jag har alltid känt att jag har dubbla intressen i verksamheten. Som skattebetalare och som anställd. Som resenär och som kollega.

Vad hände med pengarna?

På sistone har jag funderat mycket på vad man tänkte skulle ske, när man lämnade över driften till privata aktörer. Det verkar ha funnits en idé om att konkurrens skulle leda till effektivisering. Det verkar också funnits en bakomliggande föreställning om att SL inte kunde effektivisera och fortfarande behålla driften.

Jag tänker att vi har testat i 25 år nu och jag skulle vilja veta vad som hände med pengarna. Hur de har vandrat, i alla led. Jag skulle vilja veta vad vi tjänat och vad vi förlorat. Som skattebetalare och som kollegor, som människor och som samhälle. Jag skulle vilja ha en utvärdering, inte en ny operatör.

Intresset för utvecklingen är måttligt bland kollegorna. Man är luttrade. Jag berättar vad jag läst i tidningen: att Go-Ahead ställde till det så mycket i England att man blev en bidragande faktor till ett återförstatligande av järnvägen. Det väcker ändå viss entusiasm. Kanske kan vi hoppas på samma.

Kommentar från Seko Tunnelbanan

Klubben har genom klubbstyrelsemöte och medlemsmöte har beslutat följande: Seko Tunnelbanan, klubb 111 anser att privatiseringen av kollektivtrafiken och inom andra områden i den offentliga sektorn såsom vård och utbildning, bara gynnar ägarnas intressen och deras vinster. Privatiseringar slår hårt mot oss som anställda och folket i allmänhet. Speciellt för oss inom kollektivtrafiken har bolagisering och upphandling inneburit försämringar i fråga om arbetsvillkor, arbetsmiljö mm. Vi är emot upphandlingar, privatiseringar och utförsäljningar, och vi anser att vi måste återföra alla gemensamma resurser i allmänhetens ägo.

Lögnen har korta ben!


Här kommer ett mycket intressant inlägg från SEKO Stockholms ordförande, Johnny Nadérus.

Det handlar om järnvägsunderhållet men kan appliceras i många andra områden, inklusive tunnelbanan.

Johnny Nadérus

Lögnen har korta ben!

Apropå regeringens misslyckande om att förstatliga järnvägsunderhållet är det lätt att dra sig till minnes folksagan Mäster Skräddare. Ni minns kanske den lille herrn som hade en bit tyg som han ville göra en rock av och gick till Mäster skräddare och frågade om denne kunde sy honom en rock. Efter många turer så ”bidde” det ingenting.

Översatt till dagens situation skulle beskrivningen vara denna:
.. Och när två år gått efter vallöftet gick folket till infrastrukturministern igen.
– God dag mäster Infrastrukturminister, är vårt järnvägsunderhåll förstatligat än?
– Nej, det bidde inget statligt järnvägsunderhåll.
– Bidde det inget statligt järnvägsunderhåll? Vad bidde det då?
– Det bidde besiktning av järnvägsunderhållet.
– Jasså, bidde det statlig besiktning av järnvägsunderhållet? När är det färdigt då?
– Om sju år…

Anna Johansson, infrastrukturminister, eller som hon mer och mer kallas ”minister en procent” försöker nu dupera alla trafikanter och oss järnvägare när hon hävdar att statsministerns vallöfte om att förstatliga järnvägsunderhållet nu genomförs. Ingenting kunde vara mer felaktigt! Vad är det hon och regeringen gör nu?

Några sprida fragment av underhållet skall tas tillbaka till Trafikverket, huvudsakligen underhållsbesiktningen som genomförs 1 gång/år för ex. spårväxel, kontaktledning, spårledning. Dessa uppgifter berör ett handfull järnvägare i relation till de tusentals rallare som till vardags ansvarar och utför järnvägsunderhåll.

Vad vi pratar om i praktiken är att endast 1 procent förstatligas och 99 procent av underhållet fortsätter att beställas av vinstmaximerade entreprenörsföretag.

”Minister en procent”, du har glömt bort att det är två nollor till innan man genomför ett vallöfte! Kommer nu landets statsminister acceptera att han blivit grundlurad av sin minister och hamna i nästa svekdebatt, där vallöften inte genomförs. Vad som driver ”minister en procent” av när hon nu obstruerar mot statsministerns vallöfte är oklart. Dock lär konsekvenser fortsätta, varsel hos entreprenörerna för att maximera vinsten och tåg som definitivt inte kommer i tid. Så när alla ni som står på pendeltågsplattformerna och inväntar försenade tåg, så vet ni att landets regering hellre värnar entreprenörernas vinster istället för att tågen ska komma i tid.

Johnny Nadérus

Seminarium om kollektivtrafiken den 9 november.


KFA2.1

Seminarium om kollektivtrafiken i Stockholm

 

Måndagen, 9 november kl 12.00 – 15.00

 

ABF, Z-salen, Sveavägen 41, T-Rådmansgatan

 

De fackliga organisationerna i kollektivtrafiken i Stockholm, inom tunnelbanan, lokala banorna, pendeltågen och TBT (underhållsbolaget) med stöd av SEKO Stockholm arrangerar ett seminarium om kollektivtrafiken i Stockholm.

 

  • Pat Collins från RMT, järnvägsfacket från Storbritannien, gör ett kort inlägg om erfarenheter från privatiseringar i landet.
  • Johnny Nadérus från SEKO Stockholm kommer berätta om problemen med underhåll och resultatet av privatiseringen i Sverige samt vad som bör göras för att situationen ska bli bättre.

 

Det kommer att finnas utrymme för diskussion, frågor och korta inlägg från facken, politiker och publiken.

 

Alla som arbetar och reser inom kollektivtrafiken i Stockholm är varmt välkomna att delta.

 

Arrangörer

SEKO Tunnelbanan – Klubb 111, SEKO Pendelklubben, SEKO Lokalbaneklubben, SEKO Klubb 124 och SEKO Stockholm.

Seminarium om kollektivtrafiken i Stockholm

Protestbrev från SEKO Tunnelbanan


Under de senaste åren har det pågått och pågår fortfarande en situation i vårt samhälle där utförsäljningen av våra gemensamma tillgångar fortsätter i olika former. Samtidigt pågår en hetsjakt på de anställda inom tunnelbanan, och även på andra ställen. Hetsjakten pågår både inom nästan alla de privata kollektivtrafikbolagen men också i andra företag inom den offentliga sektorn (vård, skolor osv).

Vi inom SEKO Tunnelbanan, Klubb 111, som representerar ca 1400 medlemmar, är oroliga över denna utveckling. Vi vill sätta stop för detta! Vi har sett att Landstinget, kommunen och de privata företagen (i vårt fall MTR) är ansvariga för denna utveckling.  De problem som vi nämner nedan drabbar både våra arbetskamrater samt allmänheten i stort.

  1. Tidhållning, säkerhetsproblem. Det saknas eller finns liten respekt för de anställda. Bristande underhåll från TBT. Kostnader ställs mot säkerheten då vite utgår till SL. Uteblivna kisspauser! Vi menar här att MTR under den närmaste perioden koncentrerar sig på tidhållning/bemanning för att få extra pengar från SL med hjälp av olika sorters projekt och genom att pressa de anställda. Detta genom att jaga (så upplevs det från majoriteten), våra arbetskamrater genom att kalla dem på samtal om ett tåg är lite förtidigt eller lite försent, om en spärrkur var obemannad under en liten stund. Detta medan MTR struntar i andra saker som handlar om säkerhet. Ett exempel är t. ex tåg som går med stora plattor, det väntar man med att byta ut fast det borde göras omgående bara för att inte MTR ska behöva betala viten. Personalen måste vänta med toalettbesök tills dess att en avlösning ska dyka upp. Detta påverkar säkerheten och detta trots att MTR, SL och Transportstyrelsen påstår att säkerheten alltid skall gå först. I verkligheten stämmer inte detta. MTR respekterar inte de anställda, genom den förda personalpolitiken som till stor del handlar om hur företaget ska tjäna pengar. Företaget litar inte på de anställda, och man pekar med hela handen. MTR agerar som att personalen inte kan sitt jobb, och försöker på många olika sätt göra sig av med anställda som har problem istället för att vara medmänsklig. Underhållet har problem, då man väntar med att reparera något istället för att arbeta proaktivt och förebygga problemet.

 

  1. Minsta möjliga antalet anställda gör samma arbete. Trots att vi har personalbrist försöker man få de anställda att utföra samma mängd arbete som gjorts tidigare. Man skapar tighta tjänster utan någon som helst tidsmån, med resultatet att personalen jobbar övertid istället. MTR:s sätt att hantera och planera för sin personal medför att de anställda inte kan planera sin fritid. Företaget (MTR) kommer med ett förslag om dispens för att deltidare ska jobba ännu mer. Detta trots att vårt kollektivavtal säger att en deltidare kan arbeta upp till 350 timmar/år mertid. Jämför detta med de 200 timmar/år mertid som lagen anger. Detta gäller både lokalvårdare samt spärrexpeditörer. På förarsidan nyanställer MTR bara deltidare, trots att det finns behov av heltidare. MTR anställer lokalvårdare via en så kallad introduktion och där Arbetsförmedlingen (Staten igen) står för 80% av lönen. MTR påstår att man gör detta för att man ha ett socialt ansvar. Om MTR har ett socialt ansvar varför anställer man inte då med kollektivavtalsenliga löner som företaget betalar själva? På detta sätt sparar MTR massor med pengar. Detta samt att de betalar timlön för mertid och inte övertid som för heltidare. Att MTR använder låga individuella löner för lokalvårdare förbättrar inte heller situationen. Lokalvården har en stor majoritet av invandrare som har också en mycket låg lön. Många av lokalvårdarna måste ha ett ytterligare jobb för att kunna försörja sig och sin familj. Så mycket gäller socialt ansvar för det Hong-Kong baserade företaget. Vi anser att det behövs fasta nyanställningar med heltidare i alla yrken, förare, spärrexpeditörer, kundservicevärdar, lokalvårdare och administrativ personal.

 

  1. Vinst till MTR undgår skattebetalarna. MTR har de senaste åren genererat en vinst på många miljoner kronor. SL, d.v.s. skattebetalarna, står däremot för alla kostnader, vagnar, stationer, underhåll, osv. Nu byggs det upp ett nytt signalsystem samt köps in nya tunneltågsvagnar genom SL med våra pengar. MTR kammar in vinsten genom att fortsatt skära ner personalen och pressa dem i deras arbete. Vi förstår inte varför vi, de anställda samt de som bor i Stockholm, ska betala för att MTR ska kamma hem miljoner för en verksamhet som vi själva driver och kan bättre än någon annan. Sanningen är att vi förstår väl att landstinget ville ge stora bidrag till det stora kapitalet med våra skattepengar, medan de själva pratar om att, den offentliga sektorn inte ska driva företag. Någon annan förklaring kan vi inte finna än att de vill omfördela pengarna till kapitalet. Om någon kan ge en annan förklaring, informera oss gärna.

 

  1. Utbyggnad av tunnelbana ger MTR option på markanläggning. Nya hus/butiker med mer. MTR försöker att tjäna ännu mer pengar med en minimal utgift, åter igen med våra skattepengar som insats. MTR vill tillsammans med Stockholms stad, landstinget och staten bygga nya bostäder i anslutning till de nya tunnelbanestationerna som ska byggas. Självklart kommer offentliga medel att stå för nästan hela kostnaden medan MTR, för en billig slant kommer att utnyttja bostäderna och andra verksamheter i anslutning till dessa i många år, kanske 50 år. Detta bäddar för att MTR i framtiden står som ensam trafikutövare i tunnelbanan eller t o m i de planer som finns för utförsäljningen av delar eller hela tunnelbanan i framtiden. VI är motståndare till detta. Vi anser att de offentliga institutionerna ska verka för folkets väl och inte att bidra ekonomiskt till de privata bolagens vinster.

SEKO Tunnelbanan, Klubb 111,önskar snarast träffa er för att diskutera de problem som vi nämner ovan och för att hitta lösningar.

Vår fackförening och dess medlemmar kommer på olika sätt att agera den närmaste perioden för att uppmärksamma dessa problem och hur vi ser på dem.

 

Med vänliga hälsningar

 

Styrelsen för SEKO Tunnelbanan, Klubb 111

E u

Jannis Konstantis                       Edgardo Luan Rivera                                              Olle Persson

 

Ordförande                                  Vice ordförande                                                      Sekreterare

Brev till alla berörda från SEKO Tunnelbanan