Den kämpande radikala fackföreningen – En för alla och alla för en! Union for workers in Stockholm´s metro (underground). Klubbens fackexpedition är i Gullmarsplans T-station, där som MTR ligger, 4 tr upp och är öppen kl 08.00 till 16.00 varje vardag (måndag-fredag). Stängt mellan 12 – 13 för lunch. Telefonnummer till expeditionen är 073 463 31 43. Mail sekotunnelbanan@gmail.com
Lönerna höjs inte tillräckligt mycket nästa år, menar Sekos fackklubb på Stockholms tunnelbana. Nu har man genomfört en demonstration vid LO-borgen för att visa sitt stora missnöje.
Demonstration utanför LO-borgen. Bild: Salomon Rogberg
I dag stod det klart att alla LO-förbund förutom Transport ställer sig bakom LO-samordningen inför vårens förhandlingar om nya löner och kollektivavtal.
Seko och de övriga LO-facken kräver i avtalsrörelsen en löneökning på 4,4 procent, en extra satsning på dem som tjänar under 27 000 kronor i månaden, samt en höjning av lägstalönerna.
Seko hade velat ha högre lönenivå
Seko anser egentligen att 4,4 procent är för lågt.
– Vi hade önskat att vi landat i högre krav, och vi har gjort vad vi kan för att pressa upp nivåerna, säger förbundsordföranden Gabriella Lavecchia till tidningen Arbetet.
Demonstration vid LO-borgen
Sekos fackliga klubb på Stockholms tunnelbana är betydligt mer missnöjda. Framför allt eftersom lönepåslaget äts upp av inflationen – den 9 december låg den på 9,3 procent.
Sandra Altamirano, kundservicevärd på Stockholms tunnelbana. Bild: Salomon Rogberg
– Vi vill visa vårt missnöje mot LO. Vi kan inte nöja oss med 4,4 procent. Det räcker inte, säger Sandra Altamirano, kassör i Seko Tunnelbanan och kundservicevärd på Stockholms tunnelbana.
Vad skulle vara ett rimligt lönepåslag?
– Det är svårt att säga. Dock långt över 4,4.
Men LO har redan enats kring lönekravet – vad hoppas du nu på?
– Det är svårt att säga. Det finns mycket annat de kan kräva i förhandlingar, extra semester eller att vi kan sluta en halvtimme tidigare.
Fördömer LO-samordningen
Seko Tunnelbanans ordförande Jannis Konstantis skräder inte orden. I sitt tal på Norra Bantorget fördömde han LO-samordningen, och pekade på att arbetstagare får ta smällen när inflationen skenat iväg. Samtidigt som bankerna och företag fortsätter att göra vinster, menar han.
Seko Tunnelbanans ordförande Jannis Konstantis. Bild: Salomon Rogberg
– Jag hoppas att vi kan öka medvetenheten kring lönekravet. Att man inte köper rakt av propagandan från Svenskt Näringsliv och kapitalet, säger han.
Det är dags att säga ifrån! – Kamp för reella lönehöjningar.
Manifestation fredagen den 9 december kl 14.00, Norra Bantorget
Seko Tunnelbanan arrangerade den 19 november en demonstration i Stockholm för reella lönehöjningar. Parollen nej till prisökningar, ja till lönehöjningar hördes i marschen till Svensk näringsliv. Nu samlas vi igen, denna gång på Norra Bantorget den 9 december kl 14.00.
Seko Tunnelbanan, Klubb 111 anser att det är dags för facken och arbetarklassen att visa framfötterna, genom att ta initiativ och agera mot den nuvarande situationen som vi befinner oss i. Där våra löner sänks dels genom inflationen, dels genom att arbetsgivarna attackerar (oss) på arbetsplatser på olika sätt bland annat genom angrepp på våra kollektivavtal samt attackerna mot LAS-försämringar, inskränkt strejkrätt, höjd pensionsåldern med mera. Staten anslår också hundratals miljarder till vapenindustri medan vi arbetarna ska ta ”vårt ansvar”.
Vi anser att, det är dags att vi sätter press på kapitalet och politikerna. Vi är inte beredda att betala priset ännu en gång!
Därför kallar Seko Tunnelbanan alla fackföreningar, alla arbetare och alla organisationer till en till manifestation fredagen den 9 december kl 14.00 vid Norra Bantorget.
Vi kräver reella lönehöjningar och inte smulor!
Bakgrund
Seko Tunnelbanan följer med bestörtning de senaste diskussioner som pågår mellan ”experter”, politiker, vissa fackliga företrädare och kapitalägare.
Inflationen i Sverige och i många andra länder skjuts i höjden och det betyder att de som förlorar är arbetarklassen, det är alltid arbetarklassen. Så, vad har hänt att vi har hamnat här.
Många skyller på pandemin och kriget i Ukraina men detta är en halv sanning. Redan före pandemin fanns det moln i ekonomin, men pandemin och därefter kriget spädde på denna negativa utveckling. Under pandemin utnyttjade många stora företag läget genom dels statligt stöd i miljardklassen, dels genom att antingen permittera eller säga upp personal. Vi Exempelvis har vi sett hur ”Svedavia” sparkade tusentals anställda och konsekvenserna av deras handlande, vars enda mål är kortsiktiga vinster. Nu med anledning av kriget, men också av den s.k. gröna omställningen vill kapitalet återigen, med stöd av många politiker men även en del av våra ”egna” att företag ska behålla sina stora vinster på arbetarklassens bekostnad. De menar på medan inflationen ligger just nu på mer än 9,7%, i praktiken betyder detta att våra löner minskar också med minst lika mycket och därför måste vi ta det lugnt under avtalsrörelsen 2023 i våra anspråk.
Som Fackförbunden 6F skriver ” Vi noterar också att industrin går bra. Omsättningen och vinsterna ökar generellt sett, starka resultatrapporter levereras på löpande band. Svenska företag passar på och höjer priserna på varor och tjänster, även om de inte behöver det. Pris- och lönespiralen är alltså redan i gång – och startad av näringslivet.”
I takt med att mat, el och energipriserna stiger i Sverige spår storbankerna att även boendekostnaderna ökar. Genomsnittsbelåningen för de i arbetsför ålder är över 600 000 kronor, merparten är bostadslån. Belåningsgraden är högre i Sverige än i övriga jämförbara länder.
Meningen är att vi inte ska kräva att våra löner ska höjas med minst lika mycket, utan i stället ge de pengarna som vi producerar själva, som någon sorts present till de stackars fattiga kapitalisterna! Annars säger man att det kommer leda till en ond spiral av lönehöjningar, ökade priser, inflation osv.
Några saker man medvetet inte tar upp i diskussionen är att vi, arbetarklassen, producerar allt medan några få kapitalägare tar hem hela vinsten, och endast ger lite smulor som har fallit från bordet till oss. Sedan kräver man att vi, arbetarklassen, inte ska kräva vad som är rätt utan ha ”realistiska” krav. Realistiska krav enligt dem är att man inte ska röra kapitalets vinster. Själva måste vi betala kapitalets välmående medan vi får det sämre.
Vi säger nej till allt detta!
Det måste bli ett slut på all propaganda som kapitalet, deras media, många politiker och en del av våra egna matar oss med, att det är vårt ansvar. Vi menar att arbetarklassen har tagit sitt ansvar länge nu och vi måste stå upp för vad som är rätt. År 2022 är inte 1940 och det måste vara självklart för alla, att med denna produktionsutveckling under årtionden, finns det så många möjligheter att leva bättre med högre lön, arbeta mindre och ha mer fritid för våra barn och nära och kära.
August Strindberg skrev en gång följande rader som svar på fråganom, vadär ekonomi?”En vetenskap uppfunnen av överklassen för att komma åt frukten av underklassens arbete.”
Finansminister Mikael Damberg sa nyligen ”när inflationen stiger och Sverige står inför en lågkonjunktur är det viktigt att alla i landet tar ansvar och hjälps åt, som i en enda stor familj”. Har någonsin gjort kapitalet det?
Facken och arbetarna ska avhålla sig från att kräva högre löner, medan företagen – som fick miljarder och åter miljarder i stöd under coronapandemin – ska försöka låta bli att höja priser och avhålla sig från vinstökningar.
Detta eviga samförstånd, som i slutändan alltid innebär att arbetarklassen får betala för kapitalisternas fortsatta profithunger. Med reallönesänkningar, arbetslöshet och ytterligare nedskärningar i det offentliga.
I Storbritannien, Tyskland, Belgien, Grekland, Frankrike och andra länder pågår just nu strejker och stora demonstrationer som kräver ordentliga löneökningar, ett stopp för fortsatta privatiseringar och bättre arbetsvillkor.
Allt detta handlar om ett ord som de senaste åren har hamnat i glömskan, klasskamp. Kapitalet och arbetarklassen har olika intressen. Kapitalet försöker vinstmaximera och vill behålla vinsten själva medan vi i arbetarklassen vill ha vår del av kakan, som därigenom minskar vinsten, så att vi ska kunna höja vår levnadsstandard.
Redan nu måste fackföreningsrörelsen kräva reella löneökningar och förbättringar för oss. Det räcker inte bara med förhandlingar. Alla fack måste bemöta den borgerliga propagandan och mobilisera sina medlemmar och hela arbetarklassen genom kamp för dessa krav med alla till buds stående medel, demonstrationer, strejker osv. Vi måste visa att vi inte är lättlurade och att vi lär oss av andra strider som äger rum i hela världen.
Det är dags att säga ifrån! – Kamp för reella lönehöjningar.
Demonstrera lördagen den 19 november kl 12.00, Norrmalmstorg
Manifestation fredagen den 9 december kl 14.00, Norra Bantorget
Seko Tunnelbanan, Klubb 111 anser att det är dags för facken och arbetarklassen att visa framfötterna, genom att ta initiativ och agera mot den nuvarande situationen som vi befinner oss i. Där våra löner sänks dels genom inflationen, dels genom att arbetsgivarna attackerar (oss) på arbetsplatser på olika sätt bland annat genom angrepp på våra kollektivavtal samt attackerna mot LAS-försämringar, inskränkt strejkrätt, höjd pensionsåldern med mera. Staten anslår också hundratals miljarder till vapenindustri medan vi arbetarna ska ta ”vårt ansvar”.
Vi anser att, det är dags att göra gemensamma demonstrationer och aktioner, där vi sätter press på kapitalet och politikerna. Vi är inte beredda att betala priset ännu en gång!
Därför kallar Seko Tunnelbanan alla fackföreningar, alla arbetare och alla organisationer till en demonstration, lördagen den 19 november kl. 12:00 vid Norrmalmstorg i Stockholm samt den 9 december kl 14.00 vid Norra Bantorget.
Vi kräver reella lönehöjningar och inte smulor!
Bakgrund
Seko Tunnelbanan följer med bestörtning de senaste diskussioner som pågår mellan ”experter”, politiker, vissa fackliga företrädare och kapitalägare.
Inflationen i Sverige och i många andra länder skjuts i höjden och det betyder att de som förlorar är arbetarklassen, det är alltid arbetarklassen. Så, vad har hänt att vi har hamnat här.
Många skyller på pandemin och kriget i Ukraina men detta är en halv sanning. Redan före pandemin fanns det moln i ekonomin, men pandemin och därefter kriget spädde på denna negativa utveckling. Under pandemin utnyttjade många stora företag läget genom dels statligt stöd i miljardklassen, dels genom att antingen permittera eller säga upp personal. Vi Exempelvis har vi sett hur ”Svedavia” sparkade tusentals anställda och konsekvenserna av deras handlande, vars enda mål är kortsiktiga vinster. Nu med anledning av kriget, men också av den s.k. gröna omställningen vill kapitalet återigen, med stöd av många politiker men även en del av våra ”egna” att företag ska behålla sina stora vinster på arbetarklassens bekostnad. De menar på medan inflationen ligger just nu på mer än 9,7%, i praktiken betyder detta att våra löner minskar också med minst lika mycket och därför måste vi ta det lugnt under avtalsrörelsen 2023 i våra anspråk.
Som Fackförbunden 6F skriver ” Vi noterar också att industrin går bra. Omsättningen och vinsterna ökar generellt sett, starka resultatrapporter levereras på löpande band. Svenska företag passar på och höjer priserna på varor och tjänster, även om de inte behöver det. Pris- och lönespiralen är alltså redan i gång – och startad av näringslivet.”
I takt med att mat, el och energipriserna stiger i Sverige spår storbankerna att även boendekostnaderna ökar. Genomsnittsbelåningen för de i arbetsför ålder är över 600 000 kronor, merparten är bostadslån. Belåningsgraden är högre i Sverige än i övriga jämförbara länder.
Meningen är att vi inte ska kräva att våra löner ska höjas med minst lika mycket, utan i stället ge de pengarna som vi producerar själva, som någon sorts present till de stackars fattiga kapitalisterna! Annars säger man att det kommer leda till en ond spiral av lönehöjningar, ökade priser, inflation osv.
Några saker man medvetet inte tar upp i diskussionen är att vi, arbetarklassen, producerar allt medan några få kapitalägare tar hem hela vinsten, och endast ger lite smulor som har fallit från bordet till oss. Sedan kräver man att vi, arbetarklassen, inte ska kräva vad som är rätt utan ha ”realistiska” krav. Realistiska krav enligt dem är att man inte ska röra kapitalets vinster. Själva måste vi betala kapitalets välmående medan vi får det sämre.
Vi säger nej till allt detta!
Det måste bli ett slut på all propaganda som kapitalet, deras media, många politiker och en del av våra egna matar oss med, att det är vårt ansvar. Vi menar att arbetarklassen har tagit sitt ansvar länge nu och vi måste stå upp för vad som är rätt. År 2022 är inte 1940 och det måste vara självklart för alla, att med denna produktionsutveckling under årtionden, finns det så många möjligheter att leva bättre med högre lön, arbeta mindre och ha mer fritid för våra barn och nära och kära.
August Strindberg skrev en gång följande rader som svar på fråganom, vadär ekonomi?”En vetenskap uppfunnen av överklassen för att komma åt frukten av underklassens arbete.”
Finansminister Mikael Damberg sa nyligen ”när inflationen stiger och Sverige står inför en lågkonjunktur är det viktigt att alla i landet tar ansvar och hjälps åt, som i en enda stor familj”. Har någonsin gjort kapitalet det?
Facken och arbetarna ska avhålla sig från att kräva högre löner, medan företagen – som fick miljarder och åter miljarder i stöd under coronapandemin – ska försöka låta bli att höja priser och avhålla sig från vinstökningar.
Detta eviga samförstånd, som i slutändan alltid innebär att arbetarklassen får betala för kapitalisternas fortsatta profithunger. Med reallönesänkningar, arbetslöshet och ytterligare nedskärningar i det offentliga.
I Storbritannien, Tyskland, Belgien, Grekland, Frankrike och andra länder pågår just nu strejker och stora demonstrationer som kräver ordentliga löneökningar, ett stopp för fortsatta privatiseringar och bättre arbetsvillkor.
Allt detta handlar om ett ord som de senaste åren har hamnat i glömskan, klasskamp. Kapitalet och arbetarklassen har olika intressen. Kapitalet försöker vinstmaximera och vill behålla vinsten själva medan vi i arbetarklassen vill ha vår del av kakan, som därigenom minskar vinsten, så att vi ska kunna höja vår levnadsstandard.
Redan nu måste fackföreningsrörelsen kräva reella löneökningar och förbättringar för oss. Det räcker inte bara med förhandlingar. Alla fack måste bemöta den borgerliga propagandan och mobilisera sina medlemmar och hela arbetarklassen genom kamp för dessa krav med alla till buds stående medel, demonstrationer, strejker osv. Vi måste visa att vi inte är lättlurade och att vi lär oss av andra strider som äger rum i hela världen.
Uttalande angående lönerna och LAS-försämringar (huvudavtalet)
Kamp för reella lönehöjningar och nej till LAS-försämringar (huvudavtalet).
Seko Tunnelbanan följer med bestörtning de senaste dagarnas diskussioner som pågår mellan ”experter”, politiker, vissa fackliga företrädare och kapitalägare.
Inflationen i Sverige och i många andra länder skjuts i höjden och det betyder att de som förlorar är arbetarklassen, det är alltid arbetarklassen. Så, vad har skett som gjort att vi hamnat här.
Många skyller på pandemin och kriget i Ukraina men detta är en halv sanning. Redan före pandemin fanns det moln i ekonomin, men pandemin och därefter kriget spädde på denna negativa utveckling. Under pandemin utnyttjade många stora företag läget genom dels statligt stöd i miljardklassen, dels genom att antingen permittera eller säga upp personal. Vi har sett hur t.ex. Swedavia sparkade tusentals anställda och konsekvenserna av deras handlande, vars enda mål är kortsiktiga vinster. Nu med anledning av kriget, men också den s.k. gröna omställningen vill kapitalet återigen, med stöd av många politiker men även en del av våra ”egna” att företag ska behålla sina stora vinster på arbetarklassens bekostnad. De menar, att när inflationen just nu ligger på mer än 7%, som i praktiken betyder att våra löner också minskar med minst lika mycket, måste vi ta det lugnt i våra anspråk under avtalsrörelsen.
Som Fackförbunden 6F skriver ” Vi noterar också att industrin går bra. Omsättningen och vinsterna ökar generellt sett, starka resultatrapporter levereras på löpande band. Svenska företag passar på och höjer priserna på varor och tjänster, även om de inte behöver det. Pris- och lönespiralen är alltså redan i gång – och startad av näringslivet.”
I takt också med att mat, el och energipriserna stiger spår nu en av Sveriges storbanker att även boendekostnaderna ökar. Genomsnittsbelåningen för de i arbetsför ålder är över 600 000 kronor, merparten är bostadslån. Belåningsgraden är högre i Sverige än i övriga jämförbara länder. Slår Swedbanks prognos rätt stiger boendekostnaderna för den genomsnittliga arbetaren med nästan 900 kr i månaden enbart för lånet inom ett år, under förutsättning att de fasta räntorna följer samma utveckling, vilket de alltid gör.
Meningen är att vi inte ska kräva att våra löner ska höjas med minst lika mycket, utan i stället ge de pengarna som vi producerar själva, som någon sorts present till de stackars fattiga kapitalisterna! Annars säger man att det kommer leda till en ond spiral av lönehöjningar, ökade priser, inflation osv.
Några saker man medvetet inte tar upp i diskussionen är att vi, arbetarklassen, producerar allt medan några få kapitalägare tar hem hela vinsten, och endast ger lite smulor som har fallit från bordet till oss. Sedan kräver man att vi, arbetarklassen, inte ska kräva vad som är rätt utan ha ”realistiska” krav. Realistiska krav enligt dem är att man inte ska röra kapitalets vinster. Själva måste vi betala kapitalets välmående medan vi får det sämre.
Vi säger nej till allt detta!
Det måste bli ett slut på all propaganda som kapitalet, deras media, många politiker och en del av våra egna matar oss, att det är vårt ansvar. Vi menar att arbetarklassen har tagit sitt ansvar länge nu och vi måste stå upp för vad som är rätt. År 2022 är inte 1940 och det måste vara självklart för alla, att med denna produktionsutveckling under årtionden, finns det så många möjligheter att leva bättre med högre lön, arbeta mindre och ha mer fritid för våra barn och nära och kära.
August Strindberg skrev en gång följande rader som svar på frågan ”Vad är ekonomi?”
”En vetenskap uppfunnen av överklassen för att komma åt frukten av underklassens arbete.”
Finansminister Mikael Damberg sa nyligen ”när inflationen stiger och Sverige står inför en lågkonjunktur är det viktigt att alla i landet tar ansvar och hjälps åt, som i en enda stor familj”. Har kapitalet någonsin gjort det?
Facken och arbetarna ska avhålla sig från att kräva högre löner, medan företagen – som fick miljarder och åter miljarder i stöd under coronapandemin – ska försöka låta bli att höja priser och avhålla sig från vinstökningar.
Detta eviga samförstånd, som i slutändan alltid innebär att arbetarklassen får betala för kapitalisternas fortsatta profithunger. Med reallönesänkningar, arbetslöshet och ytterligare nedskärningar i det offentliga.
I Storbritannien, Tyskland, Belgien och andra länder pågår just nu strejker och stora demonstrationer som kräver ordentliga löneökningar, ett stopp för fortsatta privatiseringar och bättre arbetsvillkor.
Allt detta handlar om ett ord som de senaste åren har hamnat i glömska, klasskamp. Kapitalet och arbetarklassen har olika intressen. Kapitalet försöker vinstmaximera och vill behålla vinsten själv medan vi i arbetarklassen vill ha vår del av kakan, som därigenom minskar vinsten, så att vi ska kunna höja vår levnadsstandard.
Medan detta pågår rörande våra löner vill kapitalet och facken (LO:s, PTK:s och Svenskt Näringslivsföreträdare) med hjälp och stöd av regeringen och nästan alla partier, försämra lagen om anställningsskydd. Det innebär att samma företag och partier som ropar att vi arbetare ska vara ansvarsfulla och inte kräva högre löner, samtidigt kommer överens med en del av våra fackförbund för att lättare kunna säga upp arbetare som inte längre passar dem eller blivit besvärliga, genom att återigen kasta smulor till oss i form av ”kompetensutveckling” i några månader. Så mycket är vi värda för kapitalägarna.
6F fackförbunden agerar mot detta nu och vi får hoppas att de menar allvar och driver frågan men vi hyser tyvärr inga stora förhoppningar utifrån tidigare erfarenhet.
När ledare för fackförbund och arbetsgivarorganisationer är glada måste vi förbereda oss för att vi kommer betala priset, precis som när pensionerna höjdes, när strejkrätten inskränktes ännu mer och när många av våra arbetskamrater dog i coronapandemin alltmedan många företag fick miljarder kronor i stöd.
Det nya huvudavtalet är en stor present till kapitalet och måste förkastas omgående av alla arbetare!
Redan nu måste fackföreningsrörelsen kräva reella löneökningar och förbättringar för oss. Det räcker inte bara med förhandlingar. Alla fack måste bemöta den borgerliga propagandan och mobilisera sina medlemmar och hela arbetarklassen genom kamp för dessa krav med alla till buds stående medel, demonstrationer, strejker osv. Vi måste visa att vi inte är lättlurade och att vi lär oss av andra strider som äger rum i hela världen.
Vi har träffat MTR ett antal gånger i år sedan den 27 april. Sist träffades vi den 27 maj.
Seko presenterade sina yrkanden samt förslag på lönerna (för trafikpersonal och för andra som har I-löner.
I-löner
Seko och MTR var överens om potten men vi ville ha lite mer trots allt för vissa individer. Det blev inte så och MTR fastställde lönerna. Ni som har frågor kring lönerna kan kontakta Jannis (076 641 12 95) eller Jampe (076 641 12 85).
Tarifflöner
Angående tarifflöner yrkade vi på att vi ska få mer än 2% som det står i det centrala avtalet. Vårt förslag var också att satsa mer på slutlönen. Vi motiverade detta med att vi ställde upp under pandemin samt att inflationen är mycket hög nu. Seko anser att MTR har råd och möjlighet/skyldighet att ge till oss en högre lönehöjning, som en del utav deras vinster.
MTR ansåg att de inte är skyldiga att göra det men pga att vi inte har rätt att utlysa stridsåtgärder, var det svårt att sätta mer press på MTR.
Resultat blev att man fick en höjning på 2%, låglönesatsning dvs lite mer för de tre första stegen i alla yrkeskategorier, samma höjning på alla tillägg, både de fasta och rörliga samt för första gång ett tillägg för alla ställverksoperatörer (bana 2 och 3) på 115,41 kr per dag som man tjänstgör.
Seko ville också höja på samma sätt alla de som har frysta löner men tyvärr MTR gick inte med på det.
De nya lönerna och tilläggen utbetalas i samband med juni lön retroaktivt fr o m den 1 maj.
De övriga yrkanden som Seko hade var:
Omloppstid för Tutf, högst 8.40 (10% upp till 9:30, som kundservice)
Paus StnV och Ksv 20 min som trafik.
Mörka skor skall ingå i uniformssortimentet med poäng för all trafikpersonal, ett par/år.
Kort lönestege för vardagsextra. De arbetar lika många dagar som en heltidare.
Deltidare får räkna ”dubbelt” tiden när de arbetar heltid vid beräkning av löneuppflyttningsdatum, precis som vid beräkning av placeringsdatum.
MTR avvisade de tre första yrkanden och ansåg att fortsätta förhandla om de två sista yrkanden.
Vi har träffat MTR ett antal gånger sedan 26 januari. Sista träffade vi MTR den 1 mars och via telefon idag den 5 mars 2021.
Seko presenterat som vi tidigare har rapporterat sina yrkanden samt förslag på lönerna (båda för trafikpersonal och för andra som har I-löner (såsom trafikledare, informatörer, bemanningskoordinatorer, chefer och annan administrativ personal).
Angående I-löner verkar det som att vi har en samsyn i frågan men angående tarifflönerna kan vi inte komma överens. Den springande punkten är de s k överlöner (högre löner som en del arbetskamrater har och som MTR kallar dem ”frysta” och de ligger över de lönerna i de aktuella befattningar som man har). Seko anser att det finns en del pengar där som måste läggas in i lönepotten. Resultatet blir att det kommer finnas mer pengar att fördela för trafikpersonalen.
MTR anser att man inte ska göra det och därför anser Seko att lönesumman som vi ska fördela är felaktigt, dvs mindre. Under de förutsättningarna kan Seko och MTR inte komma överens och vi har idag beslutat att ”stranda” förhandlingarna och skicka frågan centralt. Nu inom fem dagar kommer Seko förbundet begära en central förhandling med Almega Tågföretagen. Resultat kommer vi att få veta senare.
Det betyder också att målet som fanns att man ska få den nya lönen i samband med Mars löneutbetalning kan inte hållas.
Vi återkommer med mer information senare under mars månad.
Seko Tunnelbanan, Förhandlingsdelegation
Jannis Konstantis, Jampe Melakoski, Edgardo Luan Rivera, Gunnar Öhman, Viktor Risling
Igår den 28 juni deltog klubben i centrala förhandlingar angående i-lönerna (främst inom lokalvården).
Förhandlingen ägde rum i Almegas lokaler. Närvarande från SEKO:s sida var P-O Fällman (ombudsman) och från klubben deltog Jannis Konstantis, Matti Wennerberg, Edgardo Luan Rivera, Semere Gerezgiher samt Jampe Melakoski.
SEKO förde fram sina argument att höjningen av I-lönerna inte var rättvis. De lokala löneförhandlingarna blev bara ett spel för gallerierna då MTR redan innan hade bestämt sig för lönenivåerna som skulle förhandlas fram mellan parterna.
SEKO och Almega kunde inte komma överens. Därför skickar SEKO frågan vidare till lönenämnden för att där avgöra frågan. Processen med lönenämnden kommer att ta ca två månader. Det betyder att de individuella lönerna för 2016 ännu inte är klara utan de kommer att dra ut till slutet av sommaren. Oavsett om SEKO vinner eller ej så kommer lönehöjningarna att betalas retroaktivt från 1:a april 2016.
Med anledning av utvecklingen så ifrågasätter även SEKO-förbundet att Lokalvårdarna inom tunnelbanan ska ha individuella löner i fortsättningen och det kan bli en fråga om konflikt på nästa års avtalsrörelse.
SEKO Klubb 111 återkommer framöver med ytterligare information.
I dag började SEKO och de andra fackförbund inom tunnelbanan, ST och SACO förhandla med MTR om våra yrkanden om förbättringar i kollektivavtalet, för de anställda. Förhandlingar handlar också om lönerna för 2016.
En del av SEKO medlemmar träffades tidigare på Rålambshovsparken, där pratade vi om våra yrkanden och varför är det viktigt att vi är värda mer. SEKO bjöd också på mackor och dryck. Sedan förhandlingsdelegationen gick till MTR:s huvudkontor.
MTR svarade nej till alla våra yrkanden. Det visar att företaget har inte någon vilja att införa i kollektivavtalet någon förbättring. Detta trots att när vi argumenterar att alla vinster som de gör, bygger på vårt arbete samt att de säger hela tiden att de är tacksamma för det fina arbete som vi gör, kommer inget konkret från deras sida. Allt detta om att de anställda gör ett fint arbete är tomma ord.
Det enda som de sa att eventuellt kommer att höjas fr o m den 1 januari 2017 är friskvårdsbidraget från 1.000 kronor idag till 1.500 kronor. Men detta har de lovat redan förra året att de tänkte göra det.
Angående lönerna vill de ge precis 2,38% lönehöjning för trafikpersonal. Vi tyckte att vi gör ett bra arbete och att vi anser att vi är värda mer. Vi pratade också på att eventuellt satsa lite mer på slutlön.
Vi kommer träffas igen den 7 juni och då vi vet mer hur det ska gå angående tarifflönerna, dvs lönerna för trafikpersonal (förare, stationsvärdar samt kundservicevärdar).
Den 7 juni ska vi börja också förhandla om individuella lönerna. Vi har fått MTR:s förslag och lönesamtal är klara. I lönesamtal många chefer presenterade löneförslaget som definitivt. Detta stämmer inte! Detta som presenterades i lönesamtalet är arbetsgivarens förslag och inget annat.
Nu den 7 juni, 8 juni samt 10 juni kommer SEKO att förhandla om sina medlemmar som har individuella löner.
Vi återkommer med flera rapporter under resans gång.
Vi som ingår i förhandlingsdelegation är:
För tarifflöner och de allmänna yrkanden: Jannis Konstantis, Gunnar Öhman, Edgardo Luan Rivera, Matti Wennerberg, Sandra Altamirano och Viktor Risling.
För individuella löner: Jannis Konstantis, Jampe Melakoski, Semere Gerezgiher, Mauro Betancourt, Pamela Ahumada samt Kicki El Gomati.
Nu startar Seko och de övriga 6F-förbunden en gemensam kampanj. Kampanjen kommer att synas i tidningar och på stortavlor under två veckor.
Budskapet är att det går bra för Sverige och företagen och att de anställda borde få vara med och dela på de goda dagarna. Inte som nu mötas av krav på sänkta lägstalöner och extra små löneökningar.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.