Stockholm 2022-06-27

Uttalande angående lönerna och LAS-försämringar (huvudavtalet)

Kamp för reella lönehöjningar och nej till LAS-försämringar (huvudavtalet).

Seko Tunnelbanan följer med bestörtning de senaste dagarnas diskussioner som pågår mellan ”experter”, politiker, vissa fackliga företrädare och kapitalägare.

Inflationen i Sverige och i många andra länder skjuts i höjden och det betyder att de som förlorar är arbetarklassen, det är alltid arbetarklassen. Så, vad har skett som gjort att vi hamnat här.

Många skyller på pandemin och kriget i Ukraina men detta är en halv sanning. Redan före pandemin fanns det moln i ekonomin, men pandemin och därefter kriget spädde på denna negativa utveckling. Under pandemin utnyttjade många stora företag läget genom dels statligt stöd i miljardklassen, dels genom att antingen permittera eller säga upp personal. Vi har sett hur t.ex. Swedavia sparkade tusentals anställda och konsekvenserna av deras handlande, vars enda mål är kortsiktiga vinster. Nu med anledning av kriget, men också den s.k. gröna omställningen vill kapitalet återigen, med stöd av många politiker men även en del av våra ”egna” att företag ska behålla sina stora vinster på arbetarklassens bekostnad. De menar, att när inflationen just nu ligger på mer än 7%, som i praktiken betyder att våra löner också minskar med minst lika mycket, måste vi ta det lugnt i våra anspråk under avtalsrörelsen.

Som Fackförbunden 6F skriver ” Vi noterar också att industrin går bra. Omsättningen och vinsterna ökar generellt sett, starka resultatrapporter levereras på löpande band. Svenska företag passar på och höjer priserna på varor och tjänster, även om de inte behöver det. Pris- och lönespiralen är alltså redan i gång – och startad av näringslivet.”

I takt också med att mat, el och energipriserna stiger spår nu en av Sveriges storbanker att även boendekostnaderna ökar. Genomsnittsbelåningen för de i arbetsför ålder är över 600 000 kronor, merparten är bostadslån. Belåningsgraden är högre i Sverige än i övriga jämförbara länder. Slår Swedbanks prognos rätt stiger boendekostnaderna för den genomsnittliga arbetaren med nästan 900 kr i månaden enbart för lånet inom ett år, under förutsättning att de fasta räntorna följer samma utveckling, vilket de alltid gör. 

Meningen är att vi inte ska kräva att våra löner ska höjas med minst lika mycket, utan i stället ge de pengarna som vi producerar själva, som någon sorts present till de stackars fattiga kapitalisterna! Annars säger man att det kommer leda till en ond spiral av lönehöjningar, ökade priser, inflation osv.

Några saker man medvetet inte tar upp i diskussionen är att vi, arbetarklassen, producerar allt medan några få kapitalägare tar hem hela vinsten, och endast ger lite smulor som har fallit från bordet till oss. Sedan kräver man att vi, arbetarklassen, inte ska kräva vad som är rätt utan ha ”realistiska” krav. Realistiska krav enligt dem är att man inte ska röra kapitalets vinster. Själva måste vi betala kapitalets välmående medan vi får det sämre.

Vi säger nej till allt detta!

Det måste bli ett slut på all propaganda som kapitalet, deras media, många politiker och en del av våra egna matar oss, att det är vårt ansvar. Vi menar att arbetarklassen har tagit sitt ansvar länge nu och vi måste stå upp för vad som är rätt. År 2022 är inte 1940 och det måste vara självklart för alla, att med denna produktionsutveckling under årtionden, finns det så många möjligheter att leva bättre med högre lön, arbeta mindre och ha mer fritid för våra barn och nära och kära.

August Strindberg skrev en gång följande rader som svar på frågan ”Vad är ekonomi?”

”En vetenskap uppfunnen av överklassen för att komma åt frukten av underklassens arbete.”

Finansminister Mikael Damberg sa nyligen ”när inflationen stiger och Sverige står inför en lågkonjunktur är det viktigt att alla i landet tar ansvar och hjälps åt, som i en enda stor familj”. Har kapitalet någonsin gjort det?

Facken och arbetarna ska avhålla sig från att kräva högre löner, medan företagen – som fick miljarder och åter miljarder i stöd under coronapandemin – ska försöka låta bli att höja priser och avhålla sig från vinstökningar.

Detta eviga samförstånd, som i slutändan alltid innebär att arbetarklassen får betala för kapitalisternas fortsatta profithunger. Med reallönesänkningar, arbetslöshet och ytterligare nedskärningar i det offentliga.

I Storbritannien, Tyskland, Belgien och andra länder pågår just nu strejker och stora demonstrationer som kräver ordentliga löneökningar, ett stopp för fortsatta privatiseringar och bättre arbetsvillkor.

Allt detta handlar om ett ord som de senaste åren har hamnat i glömska, klasskamp. Kapitalet och arbetarklassen har olika intressen. Kapitalet försöker vinstmaximera och vill behålla vinsten själv medan vi i arbetarklassen vill ha vår del av kakan, som därigenom minskar vinsten, så att vi ska kunna höja vår levnadsstandard.

Medan detta pågår rörande våra löner vill kapitalet och facken (LO:s, PTK:s och Svenskt Näringslivsföreträdare) med hjälp och stöd av regeringen och nästan alla partier, försämra lagen om anställningsskydd. Det innebär att samma företag och partier som ropar att vi arbetare ska vara ansvarsfulla och inte kräva högre löner, samtidigt kommer överens med en del av våra fackförbund för att lättare kunna säga upp arbetare som inte längre passar dem eller blivit besvärliga, genom att återigen kasta smulor till oss i form av ”kompetensutveckling” i några månader. Så mycket är vi värda för kapitalägarna.

6F fackförbunden agerar mot detta nu och vi får hoppas att de menar allvar och driver frågan men vi hyser tyvärr inga stora förhoppningar utifrån tidigare erfarenhet.

När ledare för fackförbund och arbetsgivarorganisationer är glada måste vi förbereda oss för att vi kommer betala priset, precis som när pensionerna höjdes, när strejkrätten inskränktes ännu mer och när många av våra arbetskamrater dog i coronapandemin alltmedan många företag fick miljarder kronor i stöd.

Det nya huvudavtalet är en stor present till kapitalet och måste förkastas omgående av alla arbetare!

Redan nu måste fackföreningsrörelsen kräva reella löneökningar och förbättringar för oss. Det räcker inte bara med förhandlingar. Alla fack måste bemöta den borgerliga propagandan och mobilisera sina medlemmar och hela arbetarklassen genom kamp för dessa krav med alla till buds stående medel, demonstrationer, strejker osv. Vi måste visa att vi inte är lättlurade och att vi lär oss av andra strider som äger rum i hela världen.

Upp till kamp!

En för alla och alla för en!

Klubbstyrelsen för Seko Klubb 111, Tunnelbanan